En separation är en stor och omvälvande händelse för de flesta, särskilt om det finns barn inblandade. Det är helt normalt att bli stressad och reagera med starka känslor när så mycket förändras, ofta på kort tid. Du kanske känner dig fruktansvärt arg eller djupt skakad och sårad. Även den som ser på separationen med lättnad känner förmodligen ilska eller sorg.
Det är också vanligt att känna skuld eller skam över uppbrottet och den skada som orsakats särskilt barnen. Då är det viktigt att komma ihåg att det inte är ett misslyckande att bryta upp ur ett dåligt eller till och med destruktivt förhållande. Det är istället att ta ansvar för sig själv och agera som en ansvarstagande vuxen – och som en god förebild – inför sina barn.
För många leder hur som helst alla förändringar i samband med separationen till en kris. Kriser brukar ha ett visst förlopp, men processen kan ta olika lång tid för olika människor beroende på hur hårt separationen drabbat just dem. Var beredd på att humöret kan svänga fram och tillbaka. Det är helt normalt att må bra en dag och sedan må dåligt igen nästa dag. Det blir bättre efterhand, men räkna med att det kan att ta tid innan du är helt tillbaka på banan.
Du måste sörja dina förluster och acceptera förändringarna för att kunna gå vidare till ett harmoniskt nytt liv! Kämpa på, så att du inte fastnar i depression eller ilska och bitterhet. Det skadar dig själv – men också dina barn – mer än du anar! Försök att ta kloka beslut och ordna upp ditt liv så gott det går. Se till att du får stöd när du behöver det. Sådant stärker! Läs mer om hur du gör bäst under de andra flikarna.
Kursledaren heter Anna Lidgard. Hon är jurist och har dessutom en fil. kand. i psykologi och pedagogik. Hon skilde sig själv när hennes barn var små och har personlig erfarenhet av att hantera en separation. Hennes främsta drivkraft är att barn till separerade föräldrar ska komma så oskadda genom separationen som det bara är möjligt.