Misstanke om våld mot barn hos den andra föräldern

Om du inte kan bevisa våld, för inte fram anklagelser om det. Försök istället att signalera fram din oro och be om ”bevis” för motsatsen. Håll dialogen öppen för att få så mycket insyn som möjligt. Du kan alltid berätta om dina upplevelser utan att vara anklagande.
Försök aldrig påverka barnen att säga något. Om inget våld förekommer kan barnen känna sig tvingade att göra dig till lags. De kan uppge saker som inte hänt på grund av tydliga förväntningar på svaren. Om det förekommer våld kan barnens trovärdighet bli ifrågasatt om barnen berättar om de frågor som har ställts eller att de blivit uppmuntrade att tala om vissa saker.
Om barnen eventuellt blir utsatta men du inte har några säkra bevis eller egentliga uttalanden från barnen utan endast misstankar. Se till att barnen har en oberoende samtalskontakt i skolan eller hos BUP. Vare sig barnen pratar om något eller inte på mötena kan de vara nyttigt att barnen vet att de har någon att vända sig till. I synnerhet som det kan ta tid för ett barn att bygga upp förtroende nog att våga berätta något de kanske skäms över att säga. Signalerar barnen att något hänt är såväl skolpersonal som BUP skyldiga att anmäla oro till socialtjänsten.
Agera inte själv om du inte vet hur det ligger till utan börja istället i rätt ände först. Att hålla inne barnen på eget bevåg är en nödlösning som skall reserveras enbart för akuta fall.

Daisy Johansson är jurist på juristbyrån Stance och Juristjouren